Jenson
Skaffa hund? det var frågan Alla i familjen gillar hundar, och speciellt Siri har ”alltid” velat ha en hund. Men det är svårt när man jobbar heltid och inte har någon självklar hundvakt i närheten. En valp kräver ju nästan lika mycket som en bebis. Men kanske en vuxen hund? Sommaren 2009 hade vi inga andra planer än att vara i sommarstugan, och efter sommaren skulle Siri börja fyran och sluta fritis. Både hon och Alida börjar skoldagen kl 8.30 och slutar kl 15. Så nog skulle det gå…? En engelsk spanjor När vi väl hade bestämt oss för att köpa en vuxen hund gick vi ut på internet och tittade på annonser. Vi fastnade för en jättegullig hund som enligt annonsen blivit kvarlämnad i Spanien av en engelsk familj som flyttat tillbaka till England. Han hade tagits till Sverige av Hundförmedlingen som nu skulle hitta ett nytt hem till honom. Hunden hette Jenson, var en tre år gammal blandras, kastrerad hane, 45 cm i mankhöjd och vägde 15 kg. Han beskrevs som snäll, kelig, positiv och problemfri. Han befann sig i ett jourhem i Stockholmsområdet. Perfekt, tyckte vi!	Bilden från annonsen Första tiden i familjen Efter intresseanmälan och hembesök fick vi klartecken att åka och träffa Jenson. Han var precis så trevlig som vi hade hoppats! Så på kvällen sista arbetsdagen före semestern, den 26 juni 2009, åkte vi och hämtade upp honom på väg till landet.
Jenson och mattorna Mattor fyller två funktioner tycker Jenson. Det ena är att man kan knöla ihop dem. Det andra är att man kan lägga ut hundmat på dem. Så om ni kommer hem till oss och hälften av alla mattor är hopknölade, och det ligger små kulor av torrfoder på de andra, så vet ni vem som är skyldig. Men vad är det för ras? Många hundintresserade människor stannar oss och frågor vad Jenson är för ras – han är ju så gullig men liknar inte riktigt nånting. Vi vet inte mer än ni – men en teori är att han kan ha en hel del katalansk vallhund – Gos d´Atura Català – i sig.	Ända från första stund har allt gått jättebra, han är en fantastiskt snäll och go hund som gärna vill vara till lags. På landet har vi honom lös på tomten - i början i långlina som vi kunde ta tag i vid behov, men han lärde sig snabbt att stanna på tomtgränsen, utom ett par gånger när han inte kunde motstå grannens katt... Han håller sig helst i närheten av oss, även på skogspromenad, men kan sticka iväg om han får upp ett intressant spår, så då brukar vi ha honom i lina. Efter den första veckan, när han var lika snäll mot allt och alla, inträdde dock en tydlig förändring och han blev reserverad mot främlingar och väldigt vaktande över oss i familjen, tex skällde han på natten om det hördes ljud utanför huset, och han morrade åt besökare. Vi blev förvånade eftersom han dessförinnan hade varit översvallande mot alla! Mot oss i familjen var han väldigt tillgiven, och visade att han var olycklig om någon av oss inte var hemma. Nu har det börjat gå över, förmodligen för att han vågar lita på att det är vi som är hans familj nu, vi ska inte lämna bort honom och vi kommer tillbaka när vi går hemifrån. Han klarar bra att vara ensam några timmar varje dag. Men lyckligast är han när vi alla är i samma rum! Eller när vi gör en utflykt tillsammans, då är lyckan total! Vi har lärt honom en del trick, vi har tränat honom på att leta kantareller, men roligast av allt är agility! Han är en naturbegåvning, både lättlärd och spänstig. Och han tycker det är så kul! Vi är så glada över att ha fått Jenson i familjen! Som Alida sa häromdagen: "Hur klarade vi oss innan vi hade Jenson?" Han förstår svenska, men han pratar engelska När Jenson känner sig riktigt glad och nöjd, då pratar han. Det börjar som en morrning långt nere i halsen, och utvecklar sig till ett långdraget yl. Oftast är det när man kommer hem, då tror jag att han säger ”Hellooooo!!!”. Ibland säger han ”I love yooouuuu!!”