Familjen

Kvinnan

Mannen

Storasystern

Lillasystern

Kaninen

Arkivet

Gästboken

Putte

Från att hon var ungefär två år samlade Alida alla småpengar hon hittade i en ”säck”. När hon var sex-och-ett-halvt började hon fundera på vad hon skulle göra med pengarna, och vi hjälptes åt att räkna ut hur mycket hon hade. Det var 1285 kronor! Alida ville köpa ett djur för pengarna, och hon undrade om det räckte till en kanin (annars kunde hon tänka sig en vandrande pinne…).

 

Det var mitt förslag att välja en dvärgvädur, för de är ju så söta! Efterforskningar tydde också på att det är en lugn ras, och det verkade ju bra. Vi hittade en uppfödare i närheten – Orions Kaningård – och åkte dit och tingade en unge. Alida gav honom namnet Putte och vi var alla överens om att han var obeskrivligt söt. En vecka senare hämtade vi hem honom.

 

Från början bodde Putte i Alidas rum. Det utforskade han lite i taget, i början var han helst mellan leksaksbackarna under sängen, snart hoppade han upp bland pusslen på nedersta hyllan i bokhyllan, i sängen, i fåtöljen, upp på bordet… Om garderoben var öppen hoppade han in i den – ”jag har såna mjuka bruna strumpor, dem har jag inte haft förr” fnissade Alida. Eftersom han inte gnagde på sladdar eftersom han var rumsren var buren sällan stängd. Putte sprang runt våra fötter och brummade som en liten motor. Han lekte spöke i gardinerna, rullade en boll runt på övervåningen och knuffade ner den för trappan, åt upp fötterna och ansiktena på Barbie-dockorna om han får chansen… Han var en liten kelgris som gärna hoppade upp till oss i sängen och ville bli klappad. Men när han blev könsmogen blev har ganska jobbig, inte nog med att han struntade i sin låda och började bajsa överallt, dessutom började han leva rövare på nätterna så vi inte fick sova. Vi kastrerade honom, men det var för sent. Så vi skaffade en utomhusbur (tack Kalle!) och kaninsäkrade vår uteplats, och så fick han flytta ut.

 

Putte var en söt och rolig kanin, tyvärr blev han bara lite mer än tre år gammal. Han hade varit dålig i magen en tid, och så en kväll när jag kom ut för att stänga in honom var han död.